42

Det hela började väldigt oskyldigt med en kommentar "Köp en ful souvenir!" kastad efter en kollega som skulle åka på semester. Kollegan återvände mycket dock med en ful souvenir. Den kompletterades därefter med ytterligare en från samma kollega, snabbt följt av en tredje. Det började likna en samling och en rolig idé som expanderat till att även andra kollegor har bidragit till samlingen. Regler, lika enkla som genealisak författades för denna företeelse. Souveniren ska vara en för området typisk, väldigt ful och bland det billigaste som går att hitta. Nyckelringar, shotsglas, kylskåpsmagneter etc, faller rakt in i denna kategori.

 

Så en dag fick en vän för sig att åka till Kuba och fick då samma enkla instruktion "Köp en ful souvenir!". Bakgrundsfakta för denna udda önskan gavs. Uppdraget som togs på största allvar återberättades vid hemkomsten med stor inlevelse. Jakten var intensiv men till synes hopplös då Kuba uppenbarligen inte är den nation som inhyser flest souvenirer av klassen "ful" eller rättare sagt över huvud taget. Skam den som ger sig för som en blixt från klar himmel, med änglakör och strålkastarljus, stod den där. Den fulaste och mest anskränliga souvenir som Kuba kunde uppbringa. Köpet genomfördes snabb och skatten fick följa med hem.

 

Presentationen och överlämnandet var oslagbart.

Tårar av glädje rann utför mina kinder.

Min samling av souvenirer leddes tidigare av Dino trots att han inte kommit dit som en souvenir, utan anlänt som en referens från Firefly för att regera över detta land och han kallade det för... detta land. Men revolutionen var oundviklig och nykomlingen från Kuba tog över makten omedelbart. Snabbt fick souveniren sitt namn Kurt Kuban med titeln "Evig Härskare över lilla landet Souvenir" och placerades tätt intill sina undersåtar, de lite mindre fula souvenirerna på min arbetsplats. Dino hade inget annat val än att ställa sig intill och acceptera sin nya position som Kurt Kubans number one.

 

 

Ingen kunde därefter ana hur detta skulle urarta.

 

Dino och Kurt Kuban åkte till Schweiz för att bestiga berg, men fastnade istället på den lokala puben där de tömde glas efter glas av en gyllene dryck. Stämningen var på topp och den höjden räckte gott och väl för denna gång. De hävdade att nästa gång ska de åka till Island för att simma i varma källor, men mina misstankar riktades dock mot att de skulle simma i hotellbarens utbud inställt.

 

Några dagar senare när jag kommer till jobbet är det hur stökigt som helst, bordet är kladdigt och i ett hörn stod Dino och såg skamsen ut. Intill stod Kurt Kuban och låtsades som ingenting och försökte dölja den största fläcken av de alla med sin fot. Intill låg något som jag helst inte vill veta vad det var eller hur den använts...
Robo-boy på väggen såg bara allmänt nöjd ut, så om han kunde prata skulle han säkert ha en hel del osmakliga berättelser att delge. Jag har kontaktade genast en stödgrupp som Kurt blev bokad att gå till två gånger i veckan och Dino tycktes tack och lov inte ha fått några skador av händelsen. Inte fysiska i alla fall. Stackarn. Han hade visserligen talat tidigare om att söka nya utmaningar, men jag är inte säker på att det var så här han menade.

 

Men det var inte allt. Ute på lagret hittade jag en söndersparkad dator undangömd, täckt av små fotspår och cigarr-aska. Jag kände mig tvungen till att ingripa, men hur?

Redan nästa morgon var Kurt Kuban borta igen. Han hade inte ens lämnat något meddelande. Det tog inte lång stund förrän jag hittade honom i en hög av ölflaskor på lagret. Den här gången fick det bli torken för Kurt Kuban. Han skickades dit över en helg för en intensiv terapihelg.

 

Helgen var snabbt över och det blev dags att hämta Kurt Kuban från torken. Dino hade förberett ett stort välkommen-hem-kalas, men av någon anledning hade han beställt strippor och öltunna. Jag misstänkte att han trodde Kurt varit på weekendresa i Rio.  Jag borde ha sagt ifrån om samtliga detaljer i Dinos kalas, men det gäller att välja sina fajter och sade blankt nej till hans plan att kasta kokain och sjunga "jag ser det snöar, jag ser det snöar". Jag var inte säker längre på att jag skickade rätt kille till torken...

Stripporna anlände och började göra sig i ordning. De var gröna med fjäll, uppenbarligen helt enligt Dinos önskemål då han sagt att de skulle vara totala knockouts. Kurt däremot skulle nog inte vilja ha en lapdans av dem då det fanns en viss risk för att få en tagg i fel kroppsdel. Kurt skulle komma hem en halvtimme senare då Dino skickade en limo att hämta honom och jag började oroa mig för hans säkerhet. Det började stå helt klart att Dino är inte alls så oskyldig som han verkar och jag undrade om det kan vara så att Kurt tog till spriten och frossriätandet för att han var rädd för Dino?

Det här började lika Keyser Söze all over...

Illa kvickt gömde jag ölen och det vita pulvret medan Dino var upptagen med stripporna. Kort därefter kom Kurti sin limo. Dino sprang mot honom, vinkade glatt medan han sprang förbi och hoppade in i limon med stripporna i släptåg för att försvinna nerför gatan!

And just like that...
He's gone

Kurt verkade ganska nöjd och la sig stillsamt ned i sin Kubanska hängmatta som han ropat hem från ebay under vistelsen på torken, för det förmånliga priset av tre vackra poem han själv skrivit. Han nynnade på "Lovely Day" och såg väldigt nöjd ut...

 

Men det var inte över än, för när jag trodde att alla svaren var presenterade, hittade jag Dino bunden och munkavlad på lagret uppe på hyllan längst in bakom en stor kartong. Det visade sig att allt som tidigare hänt var på grund av att Dinos evil twin hade kommit hit och tagit över och medvetet skapat all oreda! Jag anmälde händelsen till polisen för att om möjligt få några svar men efter en kort överläggning de sa de att förövaren troligen redan hade lämnat landet och de lade ner utredningen.

 

Nu en kort tid efter alla prövningar mår Dino under omständigheterna bra och Kurt Kuban är återigen sitt glada och lugna jag. Som ur minnet av ett urblekt gammalt repat foto, står de återigen där och bara myser tillsammans, Dino och hans älskade souvenirer från världens olika hörn. Om nätterna sover de tillsammans under min arbetsskärm, med en bakgrundsbild som natthimmel. Alla spår av den gångna tidens trauma har blåsts bort av den sanna vänskapen till Kurt Kuban, som tillsammans med Dino nu leder en öppen demokrati i landet Souvenir. De har bevisat för hela världen att de kan övervinna alla hinder. De är en inspiration och förebild för ledare i alla nationer. Världen har tack vare dem enats och arbetar nu hårt för att införa lika rättigheter för varje enskilt liv på denna planet.

Hurra för Dino och Kurt Kuban!!!