Alla hjärtans dag eller stora ångestdagen?
Kärlek, ångest, krav, befrielse, ensamhet eller samhörighet. Dagen är fylld av känslor, så mycket är säker, men vid minsta osäkerhet på vilka förväntningar som ställs är det bästa att inte uppmärksamma den alls.
En annan riktlinje är att göra det som du vill, men inte förvänta dig något åter. Endast givandet utan krav på retur är äkta givmildhet, för annars blir det en byteshandel. Det gäller visserligen alla dagar på året, alla år genom livet, men speciellt vid en dag som denna då Samhället lägger nästan i blöt och ställer förväntnignar och krav på uppmärksamhet. Huvudsaken är att just DU blir nöjd med vad du ger. Om du inte blir nöjd med det du får eller inte får beror nog detta på att denna dag inte alls handlar om att få, utan om att ge. Allt annat är en bonus.
Som alla andra dagar i livet.
Men trots att denna högtid likt alla andra högtider, mest kommit att handla om kommersialism, tycker jag att det värt att uppmärksamma den jag håller extra mycket kär på det där speciella sättet.
Som alla andra dagar.
Vad gör då just denna dag så speciell?
Inget. Den är inte mer speciell än någon annan dag. Det är just därför den är så speciell.
Grå vardag möter romantik. Romantik möter grå vardagen. Vardagen blir helg och på helgen får man äta choklad. Choklad är ett sätt att sprida kärlek.
Nä, nu får ni klara er själva, jag ska gå och köpa choklad.
