Det skulle bli en finsmakartillställning hos min vän i norr under nyår, men istället blev det finsmakartillställning hos Yays kusins familj. Också i norr, inte alltför långt ifrån min vän.
Orsaken till de ändrade planerna är den att min vän fick ett återfall av storartat uppkastande. Inte ett kul sätt att avsluta året för hans del, men naturen kastar ju sådana bollar emellanåt utan att bry sig om kommande besök eller högtider. Det blir nog ändå ett kort besök förbi innan vi åker hem igen.
Lägenheten ska säljas inför den kommande flytten till hus. Jag är i full färd att fixa allt det jag borde ha fixat förut, men varit för "upptagen" med annat för att ta tag i, så som lister, saknad ventil och måla om lillgrabbens rum vars tapet är så gräslig att det faktiskt blev snyggare när han målade med tuschpenna på den. Lister är på plats och färgen har lags på i ett lager än så länge.
Förbättringen är uppenbar. "Konstverket" på väggen skymtas ännu ner till höger.
Jag tvättade även fönstren, vilket jag inte gjort ens när jag flyttade in för sex år sedan. Gissa vilket som är tvättat och inte. En liten skillnad syns faktiskt.
Allt medan regnet föll, åt vi av maten, mumsade på godiset och delade julklappar med varandra. Snön lös inte vit på taken, men vi fick lika mycket jul ändå.
Nu är barnen tillbaka hos mig och jag ska sätta igång med att fixa till lägenheten inför kommande försäljning. Det går bara inte så fort då jag fick en förkylning i julklapp av tomten.
Det är torsdag. Det är december. Det är grått och mulet. Jag har aldrig lyckats få ordning på torsdagar.
Denna torsdag är däremot lite utav en fredag. Kanske rentutav årets fredag. Det är nämligen årets sista arbetsdag för mig då jag i morgon ska vara med barnen på julavslutning för att därefter ta med dem hem och skämma bort dem lite innan julafton, för att sedan ha julledigt fram till början av januari.
(lutar mig tillbaka i stolen med ett belåtet "Aaaahhhhh!")
För att fira det har jag bokat in en lunch med Yay och hennes far. Det blir sushi.
Tisdag, onsdag och torsdag är de enda dagarna kvar mellan mig och en lång julledighet, för på fredag ska jag vara med på barnens julavslutning för att därefter ta med dem hem och inleda julfirandet.
Medan vi gick runt och leatade lite julklappar idag, passerade vi ett skyltfönster med ett något udda pepparkakshus. Det var runt med ett spetsigt tak. Yay blev så inspirerad av det att hon började leta formar för att kunna göra liknade pepparkakshus när vi kom hem. Vi hittade inte något spetsigt att vira pepparkaksdegen runt, men vi fick ändå till en rolig form.
Fredagen den trettonde blev i år en mycket bra dag. Det var Lucia med fredagsfika på jobbet och kvällen avslutades med att Yay bjöd på en middag på Frank. Servitören och servitrisen som tog hand om oss gav oss först varsitt glas bubbel följt av fyra rätter mat med fyra passande viner. Vi fick olika maträtter och olika viner. Vi provsmakade givetvis varandras maträtter, men kom varje gång fram till att vi fått den rätt som passade oss bäst. Faktum är att det passade oss nästan lite för bra, som om någon suttit med tarotkort vid entren och luskat reda på vilka vi var innan vi fick sätta oss.
Det smakade fantastiskt gott och vi fick både utmanande och fantastiskt smaklöksstimulerande rätter. När servitören kom för att hämta våra tomma tallrikar konstaterade han nöjt "Det där gjorde inte ett dugg ont." medan vi nickade medhållande.
Vinet steg oss till huvudet såpass att vi bestämde oss för att promenera hem när vi var klara med all mat för att klara upp huvudet innan hemkomst.
I morse vaknade jag av lite skramlande i köket, följt av en vacker röst som sjöng "Natten går tunga fjät". Kort därefter ser jag ett stort leende straxt under denna:
Yay kom sjungandes in i sovrummet med ljus i håret och ett långt rött band knutet runt magen. Hon bar på en silverbricka fylld med godsaker.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen; jag friade definitivt till rätt kvinna.
Hennes katt följde med henne in i släptåg, men något säger mig att hans skäl skiljer sig något från hennes.
Eller nja, kanske inte så mycket som uppgradera som att jag är på +-0 då telefonen är bättre och har en hel skärm, men abonnemanget har lägre surfpott och surf är som alla vet väldigt viktigt.
Nu ska jag bara klura ut hur jag kan programmera fingertrycksläsaren att ersätta bank-ID så är jag jättenöjd.
Det sägs ju att smartphones späckade med sociala medier gör oss antisociala. Det ligger en poäng i det då vi så ofta finner sällskap som sitter med varsin mobil och surfar. Inte alltför sällan kan der se ut så här i ett kompisgäng även bland vuxna:
Det känns ju faktiskt ganska tragiskt.
Men!
För någon dag sedan snubblade jag över denna bild och insåg att vi nu till stor del åtminstone pratar med andra människor, bara inte alltid de vi fysiskt umgås med.
Arbetsveckans mittendag kom till sitt slut och jag åkte hem till Yay. Hon hade ätit lite för att snart åka iväg till ett yogapass. Hon log, gav mig en puss och sa att hon sparat en kaka åt mig. En kaka. EN.
